Gymmet är bara för biffar
Blir du förbannad när du läser orden?
Bra!
Håller du med?
Bra!
Fortsätt läs!
Jag ska berätta en liten historia.
För länge, länge sen var jag en nyfödd jympaledare (två år).
Jag la in en ganska vanlig jymparörelse i mitt första pass: Ett steg fram, på steg två hoppar du upp i luften, landar på samma fot, långt steg bak och kom lågt ner. Och om från början. Svårt att förklara, men det är en ganska jobbig övning. Man ska högt upp och lågt ner. Hyfsat ansträngande för lår och knä.
Jag tänkte i januari: "Shit, så stark jag kommer att bli framåt våren när jag har gjort femtioelvahundra hopp. Så spänstigt HÖGT jag kommer att hoppa".
Däremot hade jag fått värk i mina knän. Jag hade ont på riktigt. Jag klagade säkert högt och ljudligt till alla jag känner (på klassiskt Jeanette-manér). Och hur det nu var, så fick nån iväg mig till vårt gym och en genomgång med Madelaine. Jag fick övningar som jag skulle göra två-tre gånger i veckan och jag följde mitt schema.
Efter cirka tre veckor var en del av det onda borta. Och jag var så nöjd. Men gissa vad som var så häftigt?!
Jag hoppade med spänst på mina hopp på jympan. Kände mig stark! Jag blev så imponerad av min kropp. Jag gav den lite träning och den svarade med att ge mig så mycket tillbaka! Jag var verkligen imponerad!
Då tänkte jag: jag ska alltid träna i gymmet!
Men jag har ju ingen karaktär!!!
Så jag tränar ju inte så många veckor innan jag tröttnar. Jag blir snällare och snällare mot mig själv. Jag klappar mig själv på axeln och hoppar med glädje över de tråkigaste övningarna.
Jag har fullkomligt glömt hur ont jag hade i knäna. Träna själv är inte optimalt för mig.
Det var min historia. Och jag är ju inte unik.
Och gymmet är bara för biffar...
Nä, så är det ju inte. Men det kan vara svårt att gå in bland alla maskinerna. Det är en värld som kan kännas obekväm. Man vet inte hur det funkar. Man kan ju självklart boka en genomgång (eller hur många som helst) hos våra instruktörer. Det rekommenderar jag varmt. Det är inte ett dugg skrämmande när man får lite lotsning.
MEN! Jag vill ju berätta det fantastiska med cirkelgymmet!
Det är typ ett gym. Typ inte.
Cirkelgymmet kombinerar det bästa av två världar. Jag är tillsammans med andra. Jag får exakta instruktioner om vilka maskiner eller rörelser jag ska göra. Det är tydligt när vi alla byter till nästa maskin. Det finns inte mycket utrymme att hoppa över den tråkgaste eller jobbigaste övningen.
Jag gör övningar som stärker upp mig. Jag bygger min styrka. Och jag gör mig starkare där, för att vara lättare på jympan. Utan värk. Jag behöver dessutom minimalt med karaktär! ;)
På veckans alla pass är det fullbokat. Vi är många som vill träna cirkelgym. Vi gillar det och behöver det. Det blir kanonbra med fler pass till vårterminen!
PS. Cirkelgymmet är som en drog och kan fungera som en inkörsport till gymmet.
Detta blev en predikan om att få typ jympafolk till gymmet. Jag vill gärna se mer gymfolk på jympan, men det får jag predika mer om vid ett annat tillfälle. :)
//Jeanette, jympaledare och blivande ledare i cirkelgym.
