Tusentals knäböj och utfallssteg. Helveteshelgen kommer...
Så är det ju... En helveteshelg väntar.Jag har ju varit med förut. Denna positiva och härliga förväntan som jag upplever nu kommer snart förvandlas. Till smärta. I varje liten muskel. Smärta!!
För träningsdosen är hög på fångläger,,, jag menar träningsläger.
Första dagen är helt ok. Förmodligen är även andra dagen helt ok. Åtminstone fram till lunch.
Andra halvan av dag två kommer jag troligen vara lätt mör.
Dag tre... Då har jag FRUKTANSVÄRT ONT.
Dag tre får jag ångest av att bara se en trappa.
Dag tre är min rumpa så öm att det är löjligt jobbigt att sänka ner skinkorna till toalettringen. Det gör ont att sitta. Och det är plågsamt att försöka få lårmusklerna att lyfta mig upp från ringen. Ett handfat nära toalettstolen kan vara enda räddningen. ( Bara för att vara tydlig. Jag håller i mig...)
Dag tre skrattar jag inte frivilligt. Nyser ogärna.
Hela kroppen värker. Det är inte ens göttont. Det är bara ont.
Jag ser framför mig hur vi under denna helg kommer göra tusentals knäböj medan två ledare går omkring och petar på oss och skriker att vi ska tänka på hållningen. Dom är säkert rekryterade från armén.
Och när vi gjort knäböj är det dags för tusentals armhävningar och tusentals utfallssteg.
Och jag kommer inte att orka hålla snygg och ordentlig hållning efter tusentals repetitioner så jag kommer att göra Uddevalla-föreningen till allmänt åtlöje. Plus att jag kommer att få springa en mil på en militärbana ute i lera och bli torterad med el-grejer.
Ja, eller så kommer det att bli ganska trevligt. Som det brukar vara på Friskisutbildningar.
På fredag gäller det. Min rapportering fortsätter i helgen. (om inte alla mina saker beslagtas då förstås...)
//Jeanette, jympaledare och möjligen ledare i cirkelgymmet snart.
