Peppad!

Friskis&Svettis i Uddevalla firade 25 år i lördags med en helt fantastisk dag i Agnebergshallen. Träningskalas på dagen och jubileumsfest på kvällen.

Att man själv passerat 25 för ett tag sen var ju tydligt!
Jag var helt slut hela söndagen! Men det var verkligen värt det!
En fantastiskt rolig fest som bara slutade lite för tidigt!

Jag fick en sån energiboost av folk som peppade mig. Som sa att de tänkt gå på mitt pass när jag blev klar! Det var helt fantstiskt att höra! (Fast det är klart... det kan ha varit på kvällen när de var lite på örat, hahaha!  ;))
Det finns så många härliga människor i denna förening. Både funktionärer och motionärer!

Ny analyserande fas
Nu har jag kommit in i en halv-ny fas mot att bli ledare. Inte nog med att jag försöker jobba upp min kondition och styrka för att inte skämma ut mig (!), utan nu börjar jag dessutom analysera varje pass.

Vad gillar jag? Varför gillade jag det?
Hur hänger musiken ihop med rörelserna?
Och hur blir passet egentligen präglat av ledaren?
Hur gör ledaren så att vi alla andra hänger med?

Och sen är ju den stora frågan... hur kommer jag göra det?
Vem är jag egentligen??


Väntar med spänning på att få en rapport av de andra som var iväg på deras steg 2 i helgen!

//Jeanette, blivande ledare!

Bästa faddrarna!!



Janne

När man ska bli ledare på Friskis&Svettis får man en fadder. Någon i föreningen som fungerar som ett stöd och hjälp och peppar en och så...

Jag har fått två!

Kanske kan det bero på att jag anses behöva mer stöd än normalt! Kanske anses jag vara något svårare!

I vilket fall som helst, så är jag supernöjd med mina kanonfaddrar!
Jag har fått Malin R och Janne.

Malin kör sitt pass på söndagar kl 19 och Janne på onsdagar kl 20. Båda är fantastiskt duktiga, omåttligt populära och det är alltid trångt på deras pass. Jag känner mig helt lugn och lycklig!

Eller ja... jag var det ända tills jag berättade för en god vän som har bett att få vara anonym. Men vi kan kalla honom för Jens (eftersom han heter så)... och så låtsas vi att han är spinledare.
Han utbrister:

- Va, har du fått dom! Då måste du ju bli svinbra annars är du ju helt kass!

Jäpp! Ingen press... Lugn och fin... Bara andas Jeanette! Detta kommer gå skitbra!!



//Jeanette Å, blivande ledare

Kom tränad!!

Inbjudan till Steg 2 kom med posten häromdagen.

Jag blev sååå glad för nu börjar det hända saker på allvar. Jag bläddrade igenom alla papper och mådde så gott!

Men... så läser jag på första pappret, lite mer noga. Och det är då jag ser det!! 

Väldigt tydligt! Rad 2. En saftig rubrik: 

Kom tränad!

Det är ju ingen överraskning att jag måste vara tränad att jag går på utbildning för att bli jympaledare! Men det blev väldigt tydligt! Svart på vitt! Verkligen!

Har jag verkligen tränat nog? Hur bra flås bör jag ha? 

Jag är ingen tävlingsmänniska, men jag vill ju inte komma till Ljungskile på ledarutbildning och inte orka med... 

Jag skulle hellre jympa tills jag svimmade av, än att erkänna att jag inte orkade!

Tänk om Uddevalla-föreningen får rykte om sig att vara lite vekare, lite svagare, lite mesigare är de andra. 

Och tänk att det skulle vara mitt fel!! 

Nix pix, det får inte hända!!! 

Nu ska här svettas!!! Jag har några veckor kvar.  

Mina vänner går utbildning i Stockholm redan nu. Sofia har nog just kommit hem och Madelaine, Göran och Jenny åker imorgon! 

Jag tänker på dem och håller tummarna!!! 

Men denna helgen hade jag inte velat åka bort! Nu är det ju Jubileumsfest! Träningskalas på dagen och fest på kvällen! 

Agnebergshallen! På dagen är alla träningssugna välkomna! Ta med jympaskor och kom! 

Jag gissar att Showjympan mellan kl 14-16 kommer att bli något alldeles extra. Jympa och spinning på samma golv! Häftigt!!

Och om du som läser blev orolig när passet är två timmar kan vara lugn! Man behöver inte vara med hela tiden. Ta en paus, vila en stund och kör en stund till! 

PS. Rykten säger att våra fantastiska ledare kommer att se VÄLDIGT snygga ut! 

Temat är GULD!!! 

//Jeanette Å, blivande jympaledare

Musik-handikappad!

Jag skrev i mitt förra inlägg om hur jag samlar musik och jag tyckte det var rätt roligt.

Nu har jag insett hur kass jag är på musik. Inte bara vanligt normalt kass, utan FRUKTANSVÄRT KASS, om jag ska tro mina barn.
Under en veckas tid har jag försökt övertygat dessa musikmedvetna tonårsdöttrar vilken kanonlista jag har på gång.

Men icke! De är stenhårda! Om jag inte tänker om så kommer jag att få jympa själv! Deras dom är stenhård!!
De är 12 och 14 år och har något andra referensramar än jag. Så jag tänkte så här... jag lägger inte så jättestor vikt vid vad de säger. Jag kör som jag känner ändå.

Men... jag undrar om jag är som jag ska vara... ;)

Häromdagen i bilen hörde jag en jättehäftig låt. Jag åkte hem och letade upp den. Den fanns på Spotify. Jag blev jättenöjd! Och tjejerna tycker också den är bra!!

Enda kruxet nu är att varje gång jag hör den tror jag att den är ny. Jag hojtar högt av förtjusning och ber att töserna ska lägga till den i min "Våren 2013"-lista. De första 10 gångerna tyckte de att jag vara lite charmig... ungefär som en unge som inte förstår bättre.
När jag fortsatte på dag 3 och fortfarande trodde det var en ny låt, var de nära att lämna in mig på ett hem.

Hur kan jag ha så svårt för att fatta att det är samma låt?? Jag förstår inte själv hur trög jag kan vara... Det måste ju finnas ett namn för detta handikapp??

Så när jag är färdig ledare i januari (i bästa fall...) så kan jag inte lova något!
Om samma låt spelas flera gånger, ber jag så hemskt mycket om ursäkt !!
Men vi har säkert roligt ändå!

Ja, om jag nu inte kommer att få jympa själv då, som töserna säger... 

//Jeanette Å, blivande ledare (men beredd på att jympa ensam... ;))

Jag samlar musik och undrar om jag är schizofren!

Nu känns det som en oooolidligt lång tid till mitten av november när jag ska få gå steg 2.

Det är ju där vi kommer att lära oss det fysiska. Hur man rent krasst sätter ihop ett pass och så.
Jag vet egentligen inte så mycket om vad som väntar, men jag kommer ju behöva en hel del innan jag leder ett eget pass... det är ju klart!

Så nu roar jag mig med att helt maniskt samla musik. Jag har papper och penna med mig överallt ifall om att jag hör någon bra låt.
Det värsta är när jag hör en magisk låt någonstans, men inte får reda på varken artist eller låtens namn!

Jag samlar musik och funderar på vem jag är egentligen? Vad gillar jag för musik?? Är jag schizofren på riktigt?

Det allra mesta slinker igenom... Fast jag får erkänna att dansband är väl inget jag går igång på så värst..!
Spellistan är många timmar!
Åååh, detta kommer att bli spännande!


//Jeanette, blivande jympaledare

JIPPPPIIIEEEE!!!!!!!!!

Att vänta på provresultatet är i princip värre än tortyr!
Jag vaktade min mail hela tisdagen. Om inget nytt hände på skärmen uppdaterade jag sidan varje kvart för att säkerställa att inget hade hängt sig.

Kl 14.24 ramlade det in: Mailet - "Steg1 - prov".

Medan jag klickade upp meddelandet hörde jag konstiga grymtningar i min strupe. Kroppen ville skrika högt av glädje men samtidigt hålla allt väldigt tyst... ifall jag blev underkänd.

------------------------------------------------------
Hej Jeanette

Här kommer ditt resultat av Steg 1-skrivningen.

Du har 43 poäng av 50 möjliga, godkändmarginalen är 33 poäng, så du är godkänd.

Tyvärr kan jag inte gå in i detalj på vad du har missat, men det rör sej om frågor över hela provet. Jag har även skickat resultatet vidare till utbildningsansvarig i Friskis&Svettis Uddevalla.

Lycka till.

-------------------------------------------------------------------

JAAAAAAA!!!!!!!

Jag klarade provet och lättnaden är total!!!
Jag tjoade högt hela dagen!

Samtidigt som jag fick mina provresultat fick också Göran och Madelaine sina. Godkända så klart! Nu väntar vi på de sista rättningarna och håller tummarna för Sofia och Jenny! :)

//Jeanette, blivande ledare. På riktigt!! :)

Väntan... pust och stön!!!

Det finns väl inget så jobbigt som att vänta…

Att sväva i ovisshet och inte veta när man får besked.

Just nu kretsar mycket av min tankekraft kring provet jag gjorde i fredags. Det skickades iväg med vanlig post (snigelpost!!!) för rättning. Och så fort det var rättat skulle jag bli underrättad om resultatet via e-post. (Modernt! ;))

I helgen närde jag förhoppningar om att jag skulle få besked redan på måndag. Det hade ju varit fullt möjligt… eller ja… det är ju vad jag tror, men jag jobbar inte på posten och vet egentligen inte hur det funkar…

Men måndagen flöt på utan ett knyst.

Idag är det tisdag. Jag tänker att posten MÅSTE nå fram idag. Den borde komma fram på förmiddagen. Sen gissar jag att den läggs på någons skrivbord i en liten hög där den gottar till sig minst två timmar innan någon börjar öppna alla breven.

Sen tar det åtminstone två timmar till innan mitt prov rättas. Sen ska det säkert drickas kaffe. Och sen sätter sig personen och skriver ett mail till mig med mitt provresultat. Det blir tidigast klockan 16. I bästa fall..!


Att få nyhetsbrev från H&M, Ticnet och Odla.nu är ju också roligt… hmmm…

//Jeanette, blivande jympaledare... i bästa fall.

Tid att göra prov!

Nu gäller det...

Mina ständiga följeslagare! 

Böckerna och anteckningarna finns ständigt i väskan, ligger uppslagna på bordet framför mig eller hänger med in på toan...

Jag gissar att det är ungefär detsamma för de andra.

Vi gör inte provet samtidigt. Vi bestämmer själva när det passar och när vi känner att vi är redo. Men det ska göras senast inom en månad och vi måste ha klarat det innan vi går vidare till steg 2.

Några av oss har gjort provet... andra har det gottigaste kvar...

All den fantastiska energin jag fick under de fyra dagarna har hängt med hela veckan! Det är en fantastisk känsla att få göra detta. Att välja utveckling och utmana mig själv! Göra något jag verkligen gillar! Bara för att det är sååå roligt! Måtte jag aldrig sluta med det...

//Jeanette, blivande jympaledare