Kan inte med ord beskriva hur det kändes så någon kan förstå, tror jag...
Jag blev sååå förvånad över hur mycket folk som kom! Folk som jag inte känner och alltså inte tvingat att gå! ;)
Jag kan inte påminna mig om vad jag sa innan passet, men jag mådde gott! Har ju väntat så länge på detta...
Ändå är jag inte på topp nu! Jag går återigen i detta töcken som kallas väntan... Jag vet fortfarande inte om jag klarat mig och är ledare än.
Tyvärr blev vår omtalade och efterlängtade diplomerare sjuk och fick lämna återbud.
Så passen filmades istället.
Så ärligt talat tycker jag just nu lite synd om mig själv! Allt är gjort! Inget kan repareras! Ju längre tid som går, desto mer osäker blir jag. Analyserar om det egentligen kändes så bra. Jag gjorde flera missar.
