Dag 3. kl 22.30
Jag har dessutom fått ännu mer respekt och vördnad för alla våra duktiga ledare hemma, när jag inser hur svårt det är. Att få gruppen att känna sig trygga och säkra. Att få alla att byta rörelse när jag tänkt. Det är bannemig inte så självklart som man skulle tro!
Vi har fått göra så många roliga övningar och hört så mycket bra musik. Nu gäller det att försöka komma ihåg allt tills man kommer hem och får benat i alla trådar, att väva in alla gottebitar i mitt egna pass.
Nu börjar vi alla bli gött möra i kroppen. När vi suttit stilla en stund och sen reser oss stönar många högt och måste ta tag i bordet och häva sig uppåt. Vi ser lite ut som ett gäng stela pensionärer... Inget illa om pensionärer, men något stelare än genomsnittsbefolkningen brukar de ju i regel vara.
Benhinnorna gör sig påminda... efter tre dagars jympa på ett vanligt golv i en skolgynmastiksal är det inte så märkligt... Jag längtar till Sörviksgårdens mjuka, härliga golv!!!
Ses snart!
Nu är det natten!!!
Sov så gott alla! Det kommer jag... snark.....
//Jeanette - med potential att leda!
